Det är högsommar. Termometern har länge visat höga temperaturer på land och på sina håll även i vattnet.
Vy från en ö i en sjö i Medelpad där vi har sommarstuga. Om sommaren vill jag knappt lämna sjön. 16 eller 26 grader, jag badar oavsett. Numera gör mitt barn, som snart fyller 3 år, också det.
Jag har lika stor respekt för vatten som jag älskar det.
Med perfekta förhållanden för badsug kommer tyvärr larmen om tillbud. Tragedier sker på platser som jag tror att vi alla vill förknippa med glädje. Men sommaren innebär risker relaterade till vatten främst för barn men också vuxna. I sociala medier ser jag inlägg skrivna med en frustration över vuxna på badplatser med ögonen i telefonen istället för på barn som badar och leker.
Som tidigare elitsimmare och senare utbildad simtränare samt inom simskola har jag under åren samlat på mig erfarenheter och kunskap. Utifrån detta, men också källor, vill jag komma med tips och råd samt berätta om hur jag jobbar med vattenvana med min son.
Till att börja med…
Simkunnighet är livsviktigt. Vattenvana är livsviktigt och grundläggande för simkunnighet. Den rådande pandemin har stängt igen mycket och simhallarna är inget undantag. Det kan påverka just simkunnighet och vattenvana.
Vattenvana innebär ungefär som det låter, att bli van att vistas i vatten. På land fungerar det på ett sätt när vi tar oss fram. I vattnet behöver vi använda kroppen på ett annat sätt än på land för att ta oss fram. Ju mer du är i vattnet ju mer känner du hur du behöver röra dig. Vattenvana får du bara genom att bada och simma.
Simkunnig anses den som kan falla i vattnet, få huvudet under ytan och efter att åter ha tagit sig upp till ytan, kan simma 200 meter på djupt vatten varav 50 meter på rygg.
Definitionen av simkunnighet i Sverige, Svenska Simförbundet.
Svenska Simförbundet har listat åtta moment att träna på för bygga upp en god vattenvana, simningens ABC:
- Andas
- Doppa
- Glida
- Hoppa
- Balansera
- Förflytta
- Rotera
- Flyta
När det kommer till att börja ta sig fram i vattnet och lära sig simma anser jag att det inte spelar någon roll hur det ser ut. Det behöver inte vara tekniskt korrekt. Hundsim, sparkar och bentag är i början bara bra för att knäcka koden och hitta rätt rörelser. Mycket kan komma av sig själv om man får testa sig fram i låga åldrar. Jag instämmer i Svenska Simförbundets Simlinje, att det är individuellt vilket ens första simsätt är men att crawl och ryggcrawl i regel är enklast motoriskt för små barn att börja med.
Bröstsim tycker till och med jag är knepigt motoriskt.
Det är lätt att underskatta riskerna med att vistas i och vid vatten samt överskatta sin egen och sina barns simkunnighet och vattenvana. Det är färskvaror som behöver underhållas.
Hur långt orkar du simma just nu? Hur långt orkar ditt barn?
200 meter kan kännas långt om man inte simmat på länge. Testa läget!
Var med i vattnet
- Om ett barn ska bada bör en vuxen också göra det.
- Är flera vuxna med, och alla kanske inte vill bada hela tiden, turas om.
- Tänk på att en vuxen ska kunna hålla sig minst en armslängd från badande barn och hela tiden ha uppsikt över alla barn som är i vattnet.
När du kommer till en badplats är det bra att börja med att ta reda på hur långt ut du bottnar och hur långt ut ditt/dina barn bottnar.
Exempel på frågeställningar för att undersöka förutsättningarna för ett tryggt badande:
- Går det att ha riktmärken som exempelvis en brygga i nivå där du som vuxen bottnar och där barn bottnar? Om något händer är det bra att veta var ditt barn kan sätta ner fötterna och gå tillbaka in mot stranden.
- Är det långgrunt? Var blir det djupare? Blir det djupt snabbt?
- Vad är det för typ av botten? Finns det stenar?
- Hur varmt/kallt är det i vattnet?
- Hur länge ska ni vara i? Det kan ta på krafterna att bada och det är viktigt att ta pauser, fylla på med vätska och energi samt bli varm och torr mellan doppen för att orka leka vidare.
Att lära känna omgivningen kan ge bra förutsättningar för ett tryggt badande.
Svenska Livräddningssällskapet har tagit fram flera kärnfulla och tydliga säkerhetskoncept och ”Badvett – berättar hur du lär dig att känna frihet och trygghet vid badplatser” är ett av dem. Deras lista innehåller punkterna:
- Tala om vart du ska och när du tror att du kommer tillbaka.
- Ta reda på var du hittar livräddningsutrustning.
- Ha alltid sällskap med dig när du badar.
- Ha hela tiden uppsikt över varandra.
- Gå försiktigt på brygga, klippa eller bassängkant.
- Simma längs med strand eller brygga.
- Knuffa aldrig i någon eller håll fast någon i vattnet.
- Undvik att simma under brygga och hopptorn.
- Ropa bara på hjälp när du verkligen behöver.
- Använd förlängda armen om du behöver hjälpa någon upp ur vattnet.
- 112 – är lätt att slå.
Flythjälpmedel och leksaker
Ringar, puffar och andra flythjälpmedel är en falsk trygghet. Att ett barn har flythjälpmedel betyder inte en säkerhet för en vuxen på land. Slappna inte av.
Ringar och puffar kan dock fylla sina syften. De kan vara bra för att under trygga former testa sig fram, hitta rörelser och lära känna sin kropp i vattnet.
I klassiska badringar som går runt kroppen kan man hänga i armvecken och hålla upp huvudet vilket kan vara bra i början. Det är också enkelt för en vuxen att styra ringarna och att ta tag i. Ringarna begränsar dock möjligheterna till att lära sig hålla balans för huvud och kropp i vattnet.
Armpuffar finns det gott om olika varianter. Jag rekommenderar modellen på bilden, det här är Aquaring från Aquarapid. De blåses upp men har även plastad skumgummi i. Det är en modell som ofta används bland annat i babysim. Med dessa är det från tidig ålder lätt att träna bland annat balans, vända från mage till rygg och börja hitta rörelser för att ta sig fram och simma.
Jag tycker att det är viktigt att barn tidigt får testa bada och simma utan flythjälpmedel för att känna och lära sig skillnaden. Det funkar inte på samma sätt utan. Mina råd:
- För små barn kan det räcka med korta stunder utan flythjälpmedel och på det grunda.
- Förläng stunderna utan flythjälpmedel stegvis med ålder eller vattenvana.
- Om ett barn går i vattnet utan ringar och puffar är mitt råd att låta barnet göra det och att du som vuxen håller dig väldigt nära. Erbjud ringar eller puffar om barnet kommer på att den är utan och vill ha det. Det är enligt mig det bästa sättet att träna på skillnaden.
Respekt, rädslor och trygghet
Det finns en väsentlig skillnad mellan respekt och rädslor för vatten. Rädslor och panik smittar lätt och är motsatsen till trygghet.
För att bygga upp trygghet hos ett barn börjar det hos vuxna. Det kan vara en utmaning att behålla lugnet och förmedla trygghet när man är medveten om riskerna men det rekommenderas. Någon kallsup här och där är inte farligt i sig. Det kan man lära sig av.
I vattnet öser jag på med så mycket leenden och beröm jag kan. Tryter tålamodet hos mig eller barnet går vi upp. Gnäll, skäll, rädsla och panik är stoppklossar när det gäller vattenvana.
Ha respekt för vatten men låt inte rädslorna sippra ut i det.
Om du inte är trygg i vattnet blir det svårare att hitta balansen vid exempelvis glid- och flytmomentet.
Svenska Simförbundet.
Tänk långsiktigt
Mitt råd är att ta sig tid under resten av året till att regelbundet gå och bada eller simma. Jobba inte bara på vattenvana och simkunnighet under sommaren. Det förutsätter att simhallarna kan hålla öppet men det är en långsiktig investering att göra. Jag rekommenderar att barn får gå i simskola, gärna flera steg, men att bara leka runt tillsammans i vattnet bidrar också till en bra grund.
Så jobbar jag och min son med vattenvana
När jag var barn tog mina föräldrar med mig och min bror till simhallen ofta flera gånger i veckan. Det var så jag upptäckte simningen och började simträna när jag var 6 år. Den vattenvana vi behövde för en sommar på en liten ö i en sjö gick inte att bara jobba fram under själva sommaren.
Därför är det högt prioriterat även för mig när det gäller mitt barn. Innan pandemin pausade våra besök till simhallen badade vi ofta en gång i veckan.
Vi har nu bott i sommarstugan på ön i två månader. Det har blivit många timmar sammanlagt med bad för min son och mig. Jag har varit i vattnet med honom i princip alla badande minuter. Vi har jobbat med rutiner från start och de har utvecklats längs vägen.
En av de första rutinerna var min position i vattnet. Jag placerade mig vid ungefär samma nivå varje gång vi badade. En nivå där sonen bottnade till axlarna med riktmärken i förhållande till brygga, flotte och vass.
Jag hade alltid ryggen vänd mot sjön och blicken på min son och mot stranden.
Syftet var att träna in den yta vi badar på. Hur långt ut vi går och var vi bottnar. Och efter att tag lärde han sig det. Då kom direktiv som ”mamma, gå ut och sitt där”.
Att jag alltid badar med honom har hittills gjort att han bara vill bada om jag är med. Närheten till vatten är läskigt hur man än jobbar med vattenvana och rutiner. Men jag jobbar även hårt för att inte visa det.
I början låg fokus på att han skulle lära sig vända från mage till rygg och tvärtom. Ryggläge är livräddande och bästa positionen att vila i. Att flyta på rygg är ofta något som även vuxna kan tycka är obehagligt.
Själv älskar jag ryggsim, min grej, men det gör långt ifrån alla.
I början flöt vi mest och tittade på tårna. Stegvis började vi plaska med fötterna och sedan sparka. Stegvis har han även blivit mindre spänd och kan sträcka ut kroppen istället för en vanlig mer sittande position. Nu kommer han också någonstans när han sparkar, han har hittat rörelserna som tar honom framåt eller bakåt hur man nu vill se det. Men det tog nog en månad med bad flera gånger om dagen innan han började ta sig runt själv. Och med tanke på att jag förespråkar att lära sig simma på sitt eget sätt har sonen valt att ta sig fram mestadels med fjärilskickar. Väldigt fascinerande utveckling.
Nu placerar jag mig inte vid en nivå där han bottnar. Med ringar eller puffar simmar han runt med mig, mestadels på egen hand men ibland vill han hålla i en fot. Han har fått välja själv vad han vill ha och skiftat mellan ringar och puffar men stegvis själv valt bort dem och testat runt utan där han bottnar. Får han en kallsup, vilket händer mer och mer sällan, ställer han sig på botten, hostar lite och fortsätter.
Från att ha börjat med att titta på tårna och rotera mellan mage och rygg kan han nu rotera runt runt runt hur länge som helst.
Jag hoppas pandemin tillåter att simhallarna kan hålla öppet i höst. Jag vill ta vara på vattenvanan vi lyckats bygga upp.
Jag hoppas att badplatser får vara platser för glädje och trygghet. Det går att ha stor respekt för vatten och hitta trygga former för att vistas i det. Det är värt att jobba för det. Landet runt finns det många föreningar och aktörer som målinriktat arbetar för simkunnighet och vattenvana.
Svenska Livräddningssällskapet har nämnts tidigare men jag vill avsluta med deras vision om Noll drunkningar och budskapet:
Ingen ska drunkna på grund av okunskap. Okunskap är farligt, inte vatten.
Svenska Livräddningssällskapet.